Header

Beskrivning: Grepfabriken i brand 1918.
I juli 1909 bildades aktiebolaget Svenska Grep- och Skyffelfabriken. Huvudinriktning på produktionen skulle vara spadar, grepar och skyfflar främst för export. Efter att ha förvärvat jord i Haga, nere vid järnvägen, bredvid Palmvikens ångsåg, 1910 invigdes fabriken.
Det var hård konkurrens, främst med utländska tillverkare och därför beslöt 1910 följande tillverkare gå samman för att hålla gemensamma priser och villkor: Vedesågs Bruks Nya AB, Koppoms Bruks AB, L Liljequists Sågblads och Redskapsfabrik, Svenska Grep- och Skyffelfabriken, AB Borggårds Bruk, W Aug. Sandbergs Manufaktur, P Jönsson och Patrick Hultgren. Detta minskade dock inte konkurrensen mellan företagen i gruppen och efter diverse turer beslöt man 1913 att bilda en koncern som fick namnet Wedevåg-Koppoms AB. Så småningom utbröt första världskriget, vilket medförde både bekymmer och en ökande orderingång. 1918 så började det brinna i det s k krökta rummet i Grepfabriken i Arvika och branden spred sig så att hela området brann ner. Både Palmvikens såg och hyvleri samt brädlagret gick tillsammans med Grepen upp i rök. De 130 arbetarna byggde snart upp fabriken igen, men det blev stora kostnader för företaget. Det nya namnet efter uppbyggnaden 1919 blev Arvika Spad-, Grep- och Yxfabrik. 1920 kom kristiderna, det blev dåligt med order och arbetsstyrkan minskade från ca 100 till 75 arbetare. I augusti 1922 gick koncernen i konkurs. Bankerna köpte upp olika delar av koncernen och ett nytt bolag bildades under namnet Arvika Redskapsfabrik. Fabriken gick rätt bra ett tiotal år men sedan så började besvärligheterna igen. Konkurrens samt, enligt företagsledningen, arbetarnas höga ackordslöner var orsaken till att flytta en del av produktionen till Eskilstuna. Grepen kunde vid full sysselsättning ha 120 arbetare igång. Efter flyttningen blev 30 arbetare och två tjänstemän kvar. Efter andra världskriget gick återigen affärerna bra ett tag och företaget hade ca 70 anställda. Dessa var mycket trofasta, i Arvika sas det att den som en gång hade börjat på Grepen aldrig frivilligt slutade där. Problem uppstod dock med materialleveranser och det kunde leda till upp till 18 månaders leveranstid, något som förstås blev ohållbart i längden. 1946 var det så dags för en svår brand igen och när man återuppbyggde det som brunnit passade man på att modernisera. 1954 såldes företaget. Nu kunde dock slutet skönjas. 1957 slår Redskapsfabriken igen. Arbetarna fick gå och nedläggningen vållade en bitter eftersmak. Pengarna gick åt till att hålla fordringsägare skadelösa. De utlovade pensionerna och gratifikationerna fick arbetarna aldrig se röken av. 1959 köptes lokalerna av Tobaksmonopolet för att användas till lager för råtobak.
Källa: Jan Sandström "Glimtar från Haga" sid 14-15